Sign. Magiana - Problem med att kontrollera ilska
Fråga:
Jag har problem med att kontrollera min ilska och får oftare och oftare utbrott. Som barn tror jag att jag grät av frustration istället för att bli utåtagerande men ju äldre jag blivit desto fler minnen av utbrott har jag.
Mitt första minne var i 15 års åldern. Jag, min mamma och min dåvarande häst var ute och promenerade och hästen slet sig så jag gjorde illa mig ordentligt. Jag blev så arg att jag skrek rakt ut och kokade inombords. Som tur var hade hästen sprungit iväg annars hade jag nog riktat utbrottet mot den.
Numera får jag utbrott väldigt enkelt. Om sambon t.ex. inte sänker volymen på sitt tv-spel direkt jag säger till, växer en stor frustration inom mig och jag säger till igen ännu argare. Sänker han inte då heller kan jag få ett utbrott och skrika, rycka ut tv-sladden och slänga tv-dosan i väggen. Sambon har även katter som jag blir otroligt arg på. En av katterna kissar ibland utanför lådan och brukar jama på nätterna vilket förstör min sömn och gör mig vansinnig. Jag brukar även då skrika och flyga upp ur sängen och jaga katten tills den går under sängen. Sedan ligger jag och ”kokar” inombords och kan inte somna om för att jag känner mig så upprörd och arg. Dagen efter ångrar jag djupt dessa utbrott och känner mig ledsen. Brukar även be sambon om ursäkt och förklara utbrotten efteråt.
Jag har lagt märke till att mina utbrott blir mycket värre om jag väcks på nätterna eller fått för lite sömn. Jag satt ibland barnvakt åt min kusin när hon var mellan 7 mån och 1 år gammal. Eftersom att det var en mänsklig bebis så fick jag aldrig något utbrott riktat mot henne och klarade på något sätt av att behålla lugnet efter många uppvak på nätterna och morgnar som startade kl 04 ibland men efter en helg som barnvakt kunde jag gråta av trötthet och vara tvungen att sjukskriva mig en dag för att ta igen mig, sova och bli på bättre humör. Av denna anledningen har jag bestämt mig för att inte skaffa barn. Jag är direkt olämplig som får utbrott av för lite sömn eller när något irriterar mig.
Såklart är det här något som gör mig väldigt ledsen. Jag vill kunna bete mig som en normal vuxen och inte få vredesutbrott likt ett barn. Jag provar ibland tekniker för att lugna ner mig själv. Låser in mig på toan, räknar till 100 och försöker att andas lugnt men ilskan finns kvar och vid upprepad provokation brister det och det är som att min kropp tar kontrollen och agerar. Jag får bara dessa utbrott mot personer som jag är trygg med.
Oftast sambon men ibland mot familjen också. Dessutom kan jag fysiskt skada mig själv vid dessa utbrott. Exempelvis genom att slita mitt hår likt en tecknad figur eller dunka huvudet i väggen men det har bara hänt ett fåtal gånger och då har jag varit ordentligt arg och frustrerad och inte blivit lyssnad på. Har tidigare gått hos psykolog för depression och ångest men aldrig pratat om mina utbrott. Funderar på att börja i terapi igen men tills jag gör det skulle jag gärna vilja få tips på ännu fler tekniker att ta till för att förhindra utbrott.
Tack på förhand.
Hej!
Tack för din fråga!
Ilska är i grunden en normal reaktion, t.ex. då vi upplever att vi blir orättvist eller illa behandlade på något sätt. Ilskan är viktig för oss så att vi kan kunna försvara oss och andra om det skulle behövas. Under barndomen övar vi oss i att reglera och hantera olika känslor (=känsloreglering; att vi kan trösta och hejda oss själva) det sker naturligt i umgänget med våra närmaste. Att den är någorlunda bra och i balans så är viktig för vårt mående sen under livet. För precis som du också är inne på så blir problem med att styra ilska ofta ett stort problem i förhållandet med våra nära och kära. Som nära/anhörig så blir det en jobbig situation, då man kanske känner att man måste vara på sin vakt då man inte vet när hen kommer att bli arg. Det kan t.o.m. bli så att vänner/anhöriga börjar vara rädd för en och av den anledningen börjar undvika ens sällskap.
Jag uppfattar dock av din text att du har en bra medvetenhet kring din ilska och vill jobba på att få en förändring. För som du förstår så är det här ett problem som du själv behöver jobba på och få hjälp med. Problem med att kontrollera ilska så är inte omgivningens fel, vi kan bara ändra oss själva. I umgänget hemma med din sambo, så kunde ju dock ett rent konkret tips då det gäller t.ex. volymen vara att han använder headset eller att ni kommer överens om en volym som kan funka för er båda! Det att katten väcker dig på natten så är ju uttryck för ett behov som katten har, den är kanske hungrig, vill ut eller vill ha sällskap? Den väcker inte dig för att retas! Samma sak gäller ju bebisar förstås, dom uttrycker ett, ofta livsviktigt behov, som hunger, genom att skrika – det finns ingen retfull baktanke i bebisens behovsuttryck.
Du skriver att du märkt att du mår sämre och har större problem med ilska när du sovit dåligt och det är helt förståeligt. Vi funkar sämre på många sätt om vi sovit dåligt, både vår koncentrationsförmåga och vår stresstolerans är ofta nedsatt om vi sovit dåligt. Så försök var mån om att du får tillräckligt med sömn! Men tänk också på att du behöver röra på dig, motionera, minst 30min, gärna flera ggr/v. Motion är superbra för hela vårt mående och hjälper kroppen att göra sig av med stresshormoner.
Du har försökt med att lugna dig själv då du blir riktigt uppretad men du verkar ha svårt att få något att fungera. Jag lägger med en länk till en rikssvensk sida som jag tycker att ger bra tips på hur man kan försöka jobba själv med sin ilska: https://dininsida.se/sjalvhjalp/kontrollera-din-ilska/
Med det sagt så tycker jag absolut att det här problemet är något som du skall ta upp med din psykolog. Eftersom problemet verkar ha ökat och du får oftare utbrott så kan det hänga ihop med ditt mående överlag. Det är också så att det kan vara ganska svårt att helt på egen hand jobba med sitt beteende och sina känslor, så jag rekommenderar absolut att du söker hjälp hos någon professionell för detta.
Mvh, Camilla
Lägg till ny kommentar